raggarpralinen

Vet inte vad man ska tro men ibland kan man ju bli förvånad o stum av viss information man får. Jag har varit på Seans för första gången i mitt liv. Blev bjuden hem till min kompis Eva som nyligen blivit sambo i Lidköping. Sagt och gjort jag och min väninna Katarina begav oss dit idag konstigt nog hade jag inga tankar eller förväntningar på denna kvällen kanske berodde på att vi hade så mycket annat att tjattra om på vägen dit..hihihihi Eva hade flyttat till ett jätte fint område i Råda o där de höll på att renovera huset för fullt, hela köket var utblåst så nu hade hon ett temporärt på altanen vilket funkade hur bra som helst. Vi var 9st som deltog på seansen för en tjej som hette Annika som höll på och utbildade sig i detta för Terry Evans. Annika började att berätta vad hon kände och vilka bilder hon fick fram o sen vände hon sig till vissa deltagare och gav ytterligare beskrivningar som hon frågade om den hon vänt sig till kände igen. En tjej fick två sådana till fällen vilket det ena verkligen gjorde henne berörd. Hon vände sig även till mig och jag kan ju bara säga att man vet ju inte vad man ska tro på men hur hon kan säga saker ang min pappa som hon hade kontakt med är för mig förvånande. Det var detaljer om hans död och möbler mm...detta kan hon ju inte bara ta ur tomma intet. Spännande var det och man är ju en erfarenhet rikare även om man kanske inte tar till sig allt fullt ut. Efter seansen så bjöd Eva på god fika och vi fick sitta och babbla som bara tjejer kan göra ;) En trevlig stund i glada vänners lag är ju alltid upplyftande :-) Ibland kan man inte blunda för det man hör även om det ligger över ens egna förstånd.... /Rp