raggarpralinen

För visst är det så att man bäddar ju själv många gånger eller som jag brukar säga man bränner sina egna broar. Tragiskt men sant och jag har försökt lära mig under alla år att som jag själv vill behandlas o bli bemött behandlar jag och bemöter andra också.

Man kan ju aldrig begära mer av en annan människa än man själv kan leverera men ibland undrar man hur vissa tänker och fungerar i verkliga livet.

Vissa är vana att få forcera fram som en ångvält skita i om andra blir påkörda eller tar skada av sättet de har men sen har vi ju också människor som trycker ner sig själva och lägger skulden på andra en svår våg skål det där men hur man än vrider och vänder så är det ju JAG själv som ansvarar för mitt liv hur jag vill leva det och hur jag vill framstå utåt mot andra medmänniskor.

Är det något jag lärt mig genom trassliga förhållande och nedtryckande män så är det att på ett oförklarligt sätt eller förmåga kunna lyfta mig utanför boxen och titta in på mig själv.

Hur jag är som person, hur jag mår, hur jag vill ha det och utifrån det så har jag fått perspektiv och insett att känns det galet så måste jag själv göra nåt åt det det är ingen annan som kan fixa det.

Jag är glad att jag trots allt jag gått igenom under årens lopp ändå lyckats hitta en styrka i allt som gör att jag håller mig kvar tro nu inte utan att jag också hamnar på botten och i bland måste man dit för att bli stark och ta sig vidare. 

Men min ödmjukhet finns kvar hos mig trots allt på både gott och ont finns tyvärr andra som utnyttjar den men jag har även börjat sätta mig själv i centrum och verkligen börjat ge mig själv möjlighet att känna efter vad jag vill och hur jag mår.

Jag försöker lyssna mer på mig själv alltså och har en stor självrespekt vilket är bra för annars förstår man inte hur man är eller hur man beter sig gentemot andra människor eller djur.

Tänk att det ska behöva ta så många år å ja jag är bara 49 så det har inte tagit så lång tid hehehe men för första gången i mitt liv så vet jag också vad jag vill göra och hur jag vill ha det en förbannat skön känsla när man får den men vägen dit har inte varit rak utan det har guppat och svängt så ibland har jag inte ens hunnit med i kurvorna.

På nåt underligt sätt väver jag in helgens händelser utifrån mitt egna perspektiv men om jag skulle beskriva hur andra kan bete sig skulle det bli allt för uppenbart vilka jag har i min tanke och även om jag bestämt mig för att vara rak och öppen i min kommunikasion här ute så har jag förmågan att visa respekt även om andra har svårt för det och de berörda har fått sin tillrättavisning på ett möte och har ett tufft jobb framför sig för att jobba tillbaka respekt igen är inget man gör bara genom att knäppa på fingrarna åååå nej det är svårt och viljan måste finnas för att man ska klara det.

Men inget är ju omöjligt och de är ju bara de själva som kan ändra på situationen och visa att de verkligen vill göra något åt det framför allt för deras egna skull.

 

Energi tjuvar ska man inte lägga tid på...nepp så är det ;)

 

/Rp