raggarpralinen

Ja den rullar på precis som andra veckor även om man försöker sola så mycket som möjligt så fort den tittar fram. Men denna vecka har också varit en sån däronga vecka då man funderat en hel del på hur folk är och beter sig. Jag är väl inskränkt eller som en vän sa alla är inte som du Pralinen så oerhört ärlig och står för vad du säger och det märker man ju av mer och mer tyvärr bland sina vänner fast då är de kanske inte riktiga vänner iofs. En del undrar man om de spelar ett spel för att vinna vänskap eller om de verkligen är så falska som det sen visar sig? I lördags höjde jag iaf på ögonbrynet över vad jag såg på uställningen i Skara då undrar man vart gränsen går för hur mycket man kan svänga ihop och sen när det väl gäller så går man bland folk som skadat så enormt mycket iaf vad som har sagts under en längre tid. Men en del har inga skrupler alls i kroppen eller så är de så blå ögda att de inte ens tror att det kommer fram eller att omgivningen märker nåt? Näe fy ör den lede för sådana människor energi tjuvar och absolut ingen riktig vän. Nästa fundering är om vänskap på ett annat sätt inte är värt nåt när man börjar må bra och känner att livet leker. När man funnits och ställt upp timmar både med samtal och fika för att ventilera och trösta skratta och gråta från båda håll så klart..men så börjar livet rätta sig till och bekräftelse behovet blir så stort så då glöms en vän bort? Eller har man bara varit ett surugat tills allt löst sig ett alibi för att kunna gå ut och träffa folk för inte är det jag som fått besöken eller fått följa med ut. Hur ska man ivärdesätta sådan sk vänskap där man inte får vara med längre för att det är vktigare att få va nummer 1 själv eller vad det nu handlar om? Är förundrad över hur människor kan ändra sig bara sådär men visst svider det när man aldrig får frågan av vännen om man vill med ut...näe just det då blev det ju 2 kvinnor och det är ju inte bra hihihi. Skulle aldrig själv bete mig så mot en vän men sen är jag ju inte som andra heller är ju för ärlig och lojal men även jag har lärt mig att sätta gränser över hur mycket jag tar eller är med. Har lärt mig att det är ingen ide att lägga energin på vänner som inte är vänner när det väl gäller utan bättre lägga den energin på sig själv och ivärdesätta de riktiga vännerna man har som finns oavsett tid på dygnet eller vad det handlar om för det är ju så jag är mot dem tillbaka. Eller så har jag helt enkelt vuxit i från paniken över att ha ett stort bekräftelsebehov från andra är nog så pass trygg i mig själv just nu och har en handfull vänner som betyder mycket för mig och som förgyller mitt liv på rätt sätt. Jag är absolut inte bäst på nåt sätt men för mig är det så att vänskap är nåt man förtjänar inget man bara får och vissa beteende är så självklara och tydliga att de inte är äkta och ärliga skönt att man inser det innan man gett för mycket av sig själv. Säger som mina döttrar alltid matar mig med "det är deras förlust mamma" de orden säger jag till mig själv för att egobosta mig när livet känns tufft hihi..kloka döttrar ;) och jag får allt påminna dem om dessa ord ibland :-) Näe mina vänner här ute ÄRLIGHET varar alltid längst för det kommer alltid fram :.) och RESPEKT borde ingå mer i människors liv och tänkande. En sann vän finns alltid där oavsett vad som händer och sker runt omkring en.... /Rp